“Det var någon gång 1992 och jag kände ‘Nej det här går inte!’ det kändes som om jag skulle slitas mitt itu. Om jag fyller sextio och jobbar kvar på ett ämbetsverk kommer jag att tycka att mitt liv gick förlorat. Så en dag ringer min gamla kompis; polarfararen Olle Melander, och han frågar mig om jag inte ska följa med och vara fotoguide på Svalbard. Efter det där samtalet så snurrade det bara runt i huvudet på mig och jag funderade över vad jag kan göra i framtiden – jag kan vara färdledare, skriva artiklar, fotografera, hålla föredrag och göra böcker. ‘Fan det här måste hålla Claes!’ tänkte jag. Samma dag, direkt efter lunch, gick jag in till min chef och sa upp mig”

Oavsett om du är en ung drömmare eller erfaren friluftsfantast kommer du att gilla den långa intervjun med konstnären och landskapsfotografen Claes Grundsten.

Efter att ha upptäckt den svenska och norska fjällvärlden i tonåren fanns det aldrig någon återvändo för Claes från Hökarängen. Claes publicerade sin första bok 1983 och har sedan dess gett ut guideböcker och ett flertal hyllade fotoreportage från berg och nationalparker över hela världen. Claes är nu aktuell med den nya boken Bergtagen på bokförlaget Max Ström.

“Mountains are the beginning and the end of all natural scenery.”

– John Ruskin (1819 – 1900)

Vi pratar om att bygga kojor i barndomens skogar, om att klippa dubbel-8 och om expeditionen “Trans Sarek”. Vi pratar om det konstnärliga skapandet, om heliga platser, om att besöka Himalaya 1972 och om hur vikten på kamerautrustningen har underlättat hans arbete. Om att välja ut motiv, om att se på världen genom en sökare, om folkbildning och att få folk att återkoppla med naturen, om att lida av topofili och hans kraftfulla kärlek till Sarek.

Claes har även tagit ett fotografi som nu får pryda ena sidan av den nya tusenlappen. Bilden är tagen från boken Dag Hammarskölds fjällvärld.

This slideshow requires JavaScript.

De fotografer som Claes nämner som inspiration och förebilder under intervjun är främst Elliot Porter men även Ansel Adams.

 *  *  *

Claes lade nyligen upp denna fantastiska bild tagen i Sarek 1969. Det vackra och tidlösa fotot kompletterades av följande beskrivning som jag så gärna ville att fler skulle få läsa:

“Nostalgi kan vara fåfängt, lite fånigt och alldeles underbart.

Hittade denna gamla bild med undertecknad. Jag poserar nära toppen på fjället Ahkka, och i diset därborta ståtar Sarektjåhkkå. Käckt klädd var jag nog, men dressen var chic för sin tid. I alla fall om man ville se ut som en tvättäkta fjällbestigare. Idolen hette Gaston Rébuffat. Han var fransk elitalpinist och en klättrare som på bild alltid sågs klädd i tröja och knickers och en slimmad luva på huvet. Han tedde sig så stilig i sin dress, rörde sig så elegant, verkade vara sammansvetsad med berget.

Min anomali var stövlarna, förutom bristen på avancerad erfarenhet och klätterförmåga – förstås. De riktiga alpinisternas kängor var inget för svenska fjällen, tyckte man då. Man skulle ju klafsa över blötmarker och genom videsnår i obanade vildmarker för att nå fram till fjällets fot. Men uppe i stenriket gav de veka skodonen av gummi inget bra stöd, och för viga ansträngningar på brant klippa var dom odugliga. Ändå hade man sina ambitioner. Att klä sig som Gaston Rebuffat stärkte i alla fall ens självförtroende.

Utstyrsel:
Helly Hansens blåa pälsfibertröja, knickers av manchestertyg, knähöga sockor av ylle, stövlar av märket Landlord, en klättersäck som hette Millet och var gjord av smärting, ett Edelrid kärnmantlat klätterrep 11 mm, en 90 cm lång isyxa med träskaft från Schuster, plastskopa med avskuret skaft och i säcken lite proviant plus Moncler dunjacka och Helly Hansens regnplagg som med fog kunde kallas fuktställ, blötan kom liksom inifrån. På magen skymtar en hård och inte vidare bekväm kameraväska som innehöll den första småbildskameran som kom med mig ut på fjället, en Asahi Pentax Spotmatic med normalobjektiv. Min tvåögda Rolleicord var under hela turen utlånad till personen som tog denna bild. Hon hette Jill Mattsson på den tiden.”

 *  *  *

Podcasten Husky spelas in med stöd av det nya Holiday Club Åre och Naturkompaniet. Innan avsnittet får ni lite Åretips från Sara Rönne på Holiday Club och Marit Sarri, platschef på STF Kebnekaise, berättar lite mer om den nya säkerhetsstugan på 2040 meters höjd som färdigställdes med ekonomiskt stöd från bland annat Naturkompaniets Naturbonus.

Gillar du detta avsnitt kan jag även rekommendera intervjun med Mattias Klum, Serkan Günes, Felix Oppenheim, Nicklas Blom, Fredrik Schenholm, Fredrika Ek eller Lina Hallebratt.

Missa inte heller gallerierna med Matti Rapila Andersson och Anna Lovehed.

Originalfoto © Claes Grundsten

Lyssna under träningspasset, ladda ned acast för Android eller iPhone.