“För två år sedan var jag uppe på Kilimanjaro och såg solen gå upp över Afrika, jag grät och min guide stod och sjöng ‘Happy Birthday’ för mig. Då fick jag en sådan fantastisk känsla i kroppen och kände att det är ju här som jag mår som allra bäst – när jag är fysiskt helt utpumpad och på gränsen till gråtfärdig för jag är så himla trött och jag får stå och andas frisk luft och se nya platser i världen. Så när jag kom hem från Afrika kände jag såhär: jäklar det kanske inte är helt omöjligt ändå, hur svårt kan det vara? Jag ska bara gå tre hundra mil…”

Nominerad till Årets äventyrare 2016!

Helena Olmås har precis sprungit Ultravasan för första gången, men den största anledningen till att jag nu intervjuar henne är ju givetvis att hon har vandrat genom Nya Zeeland på Te Araroa – en vandringsled på 300 mil som Helena vandrade på 130 dagar mellan oktober 2015 och början av mars 2016.

Helena jobbar nu som personlig tränare men är uppvuxen i Mora, vi pratar om att bli buren runt Kungsholmen, om att äta pannkakor och blåbär då man springer Ultravasan. Vi pratar om lättviktsvandringsfascister från USA. Vi pratar om slumpen, om ödet, om bananskal, om vandringens helande kraft och om det enda livet som vi har.

Då Helena vandrade Te Araroa startade hon även en insamling till förmån för Cancerfonden. Hennes mål var att samla in 150 000 kronor men är i dags datum uppe i över 160 000 kronor! Kolla in Helenas insamling som fortfarande är aktiv.

Jag har tidigare även intervjuat ultralöparen Jez Bragg som sprang Te Araroa på 53 dagar.

Gillar du detta avsnitt kan jag även rekommendera intervjun med Jonas Buud, Lina Hallebratt, Max King, syskonen Davidsson, Christine Hägglund eller Robin Trygg.

Originalfoto © Helena Olmås, Waiau Pass

Lyssna under träningspasset, ladda ned acast för Android eller iPhone.