“Vår strategi från allra första början var att vi inte skulle göra som alla andra – vi ville göra allting precis tvärt om.”

Jag kommer nog allt ihåg hur jag, tidigt i min Huskykarriär, började höra talas om något mystiskt som skedde där nere i Skåne

Jag ska villigt erkänna att mina blickar, liksom många andras gissar jag, riktades norrut då man sökte upplevelser i löparskorna. Uppvuxen i Dalarnas skogar och en frekvent fjällvandrare så var det ju såklart till detta som associationerna kopplades för vad som är utmanande upplevelselöpning.

Ytterligare ett erkännande från min sida är ju att Skåne, i min tidigare begreppsvärld, knappast skulle kunna leverera den typen av starka naturupplevelser som åtminstone jag ville ha.

Men efter att förra sommaren ha fått upptäcka Västra Skånekusten tillsammans med Skåneleden – och att denna sommar ha fått smaka på den prövning som Kullamannen själv levererar är det bara att lägga sig ned platt och kapitulera.

“Kan vi arrangera lopp i Transylvanien så kan vi arrangera lopp var som helst.”

Efter att ha blivit upphämtad av Fyrvaktarens bil vid parkeringen till Kullens fyr, längst ute på Kullahalvön, körde vi drygt tjugo minuter till en liten gård där vår löptur skulle starta.

Jag fick en dryg mils exklusiv guidning längs med några av de tuffaste partierna som Kullamannen kan erbjuda – som exempelvis delen med det mycket anspråkslösa namnet “Dödens zon”.

Efter löpturen sätter vi oss inne i självaste Kullens fyr för intervju och inspelning – med vindstyrkor på upp till 20 m/s i byarna rivandes utanför.

“Vi försökte nästan avråda folk från att springa det här loppet. Vi sa åt dom att ‘Nej kom inte hit, du kommer nog inte att klara det. Sikta på ett stadslopp i Stockholm istället’, så på så vis var vi ju faktiskt ganska antikommersiella.”

Med utsikt över Nordsjövågor som outtröttligt piskade Kullabergs klippor berättar Per Sjögren och Ulf Öman historien omKullaberg, om löpningen i området och hur de först lärde känna varandra. Om utvecklingen av traillöpning i Sverige, om deras upplevelser i det svenska BAMM, om det legendariska KIM (numera OMM) och hur de tidigt startade egen butik och tillverkning av ryggsäckar för trail.

Vi pratar om det mytiska Ladonia Mountain Trophy, om hur de tycker om att jobba med det psykologiska hos löparna för att verkligen lyfta de mentala utmaningarna med Kullamannens lopp, om ultraloppet “Himmel, hav och helvete” och hela historien om bortsprungna amerikaner vid Draculas slott och hur det är att arrangera ett stort lopp i Rumänien.

“Det bör tilläggas att vi även har ett väldigt bra team med före detta elitofficerare och operatörer som har jagat talibaner i Afghanistan – så de var väldigt bra på att förutspå var löparna skulle dyka upp då de gick vilse i de Transylvanska bergen…”

Ljudkvalitén i avsnittet är inte vad man kallar för Top Notch – men om Kullamannen vore ett ljud så tror jag inte heller att det vore ett lagom intimt, guldpläterat och kristallklart P1-kvalitet, jag tror faktiskt att det skulle vara lite stökigt och att det skulle kräva det lilla extra av lyssnaren.

Så jag hoppas att du kan bortse från delar av ljudet och istället glädja dig åt att du nu får en lång djupdykning i hjärnorna bakom Sveriges mest intressanta, och utmanande, löpartävlingar.

* * *

Podcasten Husky spelas in i samarbete med Naturkompaniet. Avsnittet finns på Acast, Spotify och där ni lyssnar på poddar.

* * *