Som stadsbo utan enkel tillgång till åkning blir skid- och snowboardfilmer ett enkelt sätt att fly från verkligheten och drömma mig bort till vinter och snöfyllda äventyr. Jag var nyligen och såg en ny film som förtjänar din uppmärksamhet eftersom den verkligen vågar gå sin egen väg.
För drygt två år sedan fick jag möjlighet att träffa den finske snowboardåkaren Antti Autti uppe i Björkliden. Vårt möte spelades in och blev avsnitt elva i Huskys internationella serie.
Jag visste faktiskt inte vem Antti Autti var innan Merja på Arctic Guides tipsade mig om honom – men då jag började min research stod det klart att han onekligen var av en av de riktigt stora inom sporten. Det faktum att han slagit Shaun White i X Games är bara ett av många kvitton på hans storhet.
För mig växte han ännu mer då jag började följa de filmer som Antti tillsammans med Kota Collective producerade för hemsidan Anttis World. Det är såväl fåfängt som snudd på omöjligt att gradera individuella åkare i någon slags topplista – men den åkning som Antti visar upp vittnar inte bara om en enorm dedikering och kärlek till snowboard utan även en teknik och kontroll på brädan som utan tvekan placerar honom i en exklusiv skara om kanske tio namn eller ännu färre.
* * *
Efter att ha inlett ett samarbete med Anders och Merja Bergwall som driver det Abiskobaserade företaget Arctic Guides upptäckte Antti mer av den svenska och den arktiska terrängen – särskilt området runt Abisko och Kebnekaise. Antti följde även med på topptursresor till Svalbard; en oförglömlig resa som jag själv har gjort och även spelat in som reportage i avsnitt fyrtiofem.
Inför vintersäsongen 2017/18 släppte då Antti och Kota Collective storsatsningen Arctic Lights. Tillsammans med Haglöfs fick jag gå på Sverigepremiären på biografen Grand på Sveavägen en regnig novemberkväll.
Jag har verkligen ingen aning om hur många skid- och snowboardfilmer som man sett under åren men det är ett fåtal som sticker ut: en gammal klassiker på VHS från 1994: Shadrack, Meshack & Abednego (med bland annat Craig Kelly!) samt Jeremy Jones milstolpe: trilogin Deeper, Further och Higher som jag anser vara en av de viktigaste katalysatorerna för den rådande Splitboardtrenden.
När jag efter filmen går ut i novemberregnet på Sveavägen är jag faktiskt beredd att även lägga Arctic Lights till denna lista.
Hur ska man kunna sticka ut, upplevas som nyskapande och modig i en tid då vi begravs av GoProedits, hjälmkameror, selfiesticks och Instagramvideos? Hur högt måste droppet vara, hur djupt måste pudret vara och hur brant måste colouiren vara?
Antti och Kota Collective har svaret: vrid ned på tempot, slå av musiken och bejaka det karga och raka finska lynnet. Och: våga berätta en historia.
Bland det första som slår mig cirka tio minuter in i filmen är frånvaron av musik. Istället för pumpande gitarrer eller suggestiva housebeats är det enda man hör då Antti kör en tvärbrant ränna det diskreta smattrandet från en slutare på helautomatik som dokumenterar Anttis linje.
Anttis otåliga jakt efter snö och åk varvas med samtal med hans pappa och hans flickvän om hur det är att leva med en person som likt besatt jagar en evig vinter och som aldrig helt kan koppla av om inte bägge fötterna är fastspända i brädan. På så vis upplevs även filmen som en intern debatt och jakt för Antti att komma underfund med vad som driver honom och hur han ska kunna leva ett normalt liv utanför åkningen.
* * *
Det här är ingen film som du ska se om du är ute efter en snabb fix: här finns inga glättiga tvåminuterssegment som får dig att studsa på tå och drömma om djupa svängar. Detta ska istället ses som en dokumentär; en ärlig och fascinerande insyn i hjärnan på en person som vigt sitt liv till att upptäcka livet med hjälp av en snowboard.
Men detta ÄR en film som du ska se då det är den första gången jag ser en genuint ärlig och naken skildring av tankar, av rädsla och tvekan inför de åk som Antti gör, eller tvekar till att göra. Det krävs mod för att visa rädsla – och enbart denna anledning gör det värt att lägga motsvarande priset för en normal fika för att se Arctic Lights på Vimeo.
Kota Collective hanterar film, färg och foto varsamt och oerhört snyggt. Detta skapar en fantastisk av de miljöer som filmen tar oss igenom: Rovaniemi, Tamokdalen, Kebnekaise och Svalbard. Man verkligen känner vinden och snön genom skärmen.
Om ni tvekar på kvalitén i Kota Collectives arbete kan jag även rekommendera den senaste kortfilmen från Svalbard.
* * *
Filmen “Arctic Lights” går att hyra eller köpa på Vimeo.
Originalfoton © Kota Collective
Categories: Uncategorized