“Jag sprang längs med Kungsleden, men genom Vistasdalen, vädret var fint och alla vackra höstfärger bara exploderade framför mig. Jag kom över ett krön och hade dramatiska berg framför mig – det var inte en människa där och jag minns att jag skrek ‘men varför är det ingen här och tittar på det här som jag ser!?'”

Den första gången som jag träffade Malin Hagberg var i Björkliden, såklart. Malin hade precis seglat in på en delad förstaplats i det nu smått legendariska Sweden Skyrace. Vare sig jag eller Malin visste nog där och då att hon skulle flytta till Björkis och jobba hela sex sommar- och vintersäsonger där.

Under de kommande åren har jag alltid träffat henne då jag varit uppe i området runt Björkliden och det har varit otroligt kul att följa hennes resa, inte helt utan avund kan jag tillägga.

Malin är kanske inte känd som många andra av mina gäster – men hon personifierar verkligen en väldigt stor del av vad jag vill få sagt med Husky: hur kärleken till berg och natur kan påverka, förändra och skapa ett inspirerande och rikt liv.

Intervjun med Malin tillkom helt spontant när jag var på besök hos Myskoxcentrum och det plötsligt slog mig att Malin ju faktiskt flyttat till Funäsdalen helt nyligen. Några meddelande på Instagram senare och jag rullade upp med bilen till den lilla stuga som Malin hyr tillsammans med sin sambo.

“Jag kommer ihåg att jag var så rädd då jag flyttade till Åre – jag vågade inte ens gå upp på Åreskutan ensam! Nu vill jag ju inget hellre än att bege mig ut med kartan och springa över nya berg”

Vi pratar om hennes uppväxt i en aktiv och supportande familj, om att som liten aldrig vilja åka till fjällen. Om bakgrunden i friidrott och truppgymnastik, om att ha en kropp som är van att göra som den är tillsagd och om hur hon kom att upptäcka och förälska sig i fjällvärlden.

När jag pratar med Malin har hon precis flyttat till Funäsdalen och har senast jobbat som skidpatrullör och lavintekniker i Björklidens skidpatrull.

När vi pratar om Malin mäktigaste upplevelser i fjällen berättar hon bland annat om en löptur genom Vistasdalen och den stuga som jag nämner är alltså “Lisas stuga” och den kan ni läsa om i senaste numret av Naturkompaniets tidning 365.

“Man behöver ju inte vara någon stjärnkock för att gästerna ska bli nöjda på Låktatjåkko. Ge dom mycket fett och socker så blir dom nöjda. Alla äter upp allt!”

*    *    *

Podcasten Husky spelas in i samarbete med Naturkompaniet.

Ett extra till till Kia Motors för hjälpen med att spela in det här avsnittet.

*    *    *